Kungsträdgården

Kungsträdgården är en oas mitt i Stockholm dit folk strömmar för att äta, umgås och koppla av. Den kallas ibland ”Stockholms vardagsrum” vilket är en bra beskrivning.

Här finns mängder av restauranger och kaféer och på scenen bjuds ofta på underhållning. Vintertid förvandlas en del av trädgården till en välbesökt skridskobana.

En populär plats för en fika eller en bit mat är uteserveringen Tehuset. Den ligger lummigt inbäddad under almarna och har utsikt över Strömkajen och Kungliga slottet.

1971 var lugnet inte lika påtagligt. Då utbröt den stora striden om almarna (du ser träden på bilden ovan). Stockholms politiker, med finansborgarrådet Hjalmar Mehr i spetsen, hade beslutat att bygga en tunnelbaneuppgång just där almarna stod i sin prakt.

Och så hade det säkert blivit om inte en väldig folklig protest hade rest sig. I flera dagar hängde den tidens trädkramare som klasar i grenarna. Politikerna fick ge sig, folkviljan vann och almarna fick stå kvar (uppgången hamnade på Arsenalsgatan i stället).

Det tackar turister och stockholmare för i dag.

Café Söderberg, som ligger på parkens västra långsida, har fått sitt namn efter författaren Hjalmar Söderberg. Där låg tidigare en vattenkiosk och detta var platsen för mordet på pastor Gregorius i Söderbergs berömda roman ”Doktor Glas”.

Mitt i Kungsträdgården står Molins fontän. Den föreställer Näcken som spelar för kung Agir och hans döttrar, ett motiv från den nordiska mytologin. Fontänen gjordes först i gips till konst- och industriutställningen i Stockholm 1866, men blev en sådan succé att den några år senare gjordes om i brons.

Från början var Kungsträdgården, som namnet antyder, en plats enbart för de kungliga och omgärdades av en mur. Vanligt folk gjorde sig icke besvär. Men mot slutet av 1700-talet öppnades den för alla och år 1800 revs muren.

Från 1642 stod palatset Makalös i den del av Kungsträdgården som vetter mot vattnet. Det byggdes av Jakob de la Gardie och var, enligt beskrivningar, en av Stockholms mest pompösa byggnader.

1792 byggdes slottet om till dramatisk teater men glädjen blev ganska kortvarig. Mitt under en föreställning 1825 brann palatset ner under dramatiska former. Tre personer omkom men resten räddades från eldhavet, vilket måste ses som ett smärre under.

Läs mer om Kungsträdgården på Kungsträdgårdens egen hemsida