Hallwylska museet

Att gå in genom portarna till Hallwylska museet är att förflytta sig 100 år tillbaka i tiden. Här levde greveparet Wilhelmina och Walther von Hallwyl.

Som dotter till Wilhelm Kempe, grundare av framgångsrika skogsindustriföretaget Ljusne-Woxna aktiebolag, kom Wilhelmina från dåtidens rikaste familj i Sverige. Walther var adelsman från Schweiz och ställdes av sin blivande svärfar inför två krav för att få gifta sig med Wihelmina: dels måste han flytta till Sverige, dels måste han ta över familjeföretaget.

Så blev det och efter några år i Trosa flyttade paret till Stockholm. Hallwylska huset uppfördes 1893-98 och ligger granne med Dramaten och mitt emot Berzelii park.

Uppdraget att bygga greveparet von Hallwyls nya hem gick till arkitekten Isak Gustaf Clason, som bland annat ritade Nordiska museet. Han lät fasaden gå i en stil som påminner om tiden mellan sengotik och renässans.

Inredningen gjordes i olika stilar som var vanligt i slutet av 1800-talet. Och Wilhelmina von Hallwyl var mycket delaktig i arbetet med att inreda huset. Eftersom familjen var förmögen kunde man kosta på sig en hög kvalitet.

Huset kom också att innehålla många tekniska nymodigheter, som till exempel centralvärme, elektrisk belysning, kallt och varmt rinnande vatten, mat- och personhiss samt telefon.

Till det toppmoderna kan också räknas greve Walthers kägelbana (nutidens bowling) och den gymnastiksal där grevinnan Wilhelmina varje dag gymnastiserade för att hålla sig i god fysisk form.

Redan från början var hon inriktad på att huset skulle bli museum efter deras död. Hon samlade på det mesta - konst, antikviteter och porslin - och var ständig kund på Bukowskis ett stenkast bort. Där blev hon den ansedda auktionsfirmans största kund genom tiderna.

Wilhelmina stora livsverk blev att, tillsammans med anställd personal, noggrant katalogisera sina samlingar. Hela 78 band blev det innan katalogen var klar. Här togs allt med. Även vanliga vardagstillhörigheter som rakhyvlar och köksredskap fick var sitt nummer i katalogen. Inget fick slängas.

Att anordna bjudningar ansågs vara en plikt för en dam i det högre samhällsskiktet på den tiden. Men det intresserade henne inte. Därför blev det bara tre middagar per år med släktingar, ambassadörer och andra gäster. Och praktisk som Wilhelmina var valde hon att ha de tre middagarna dagarna efter varandra. På så vis hade hon sina plikter gjorda och kunde ägna sig helt åt sitt katalogiseringsarbete resten av tiden.

I huset arbetade ett tio-tal personer med allt från att laga mat i det stora och välinredda köket till att städa, tvätta, vakta porten och köra bilen. De flesta stannade kvar under hela sina yrkesliv eftersom de fick bra betalt och blev väl behandlade av makarna Hallwyl.

De fick tre döttrar, Ebba, Ellen och Irma, men de var alla vuxna när Hallwylska huset byggdes och bodde aldrig där. Walther von Hallwyl dog 1921 och Wilhelmina levde till 1930. 1920 donerades Hallwylska huset, inklusive inventarier, till svenska staten och Hallwylska museet öppnades för allmänheten 1938.

Ett besök på Hallwylska museet är en spännande resa i en svunnen tid. Att gå runt och titta är spännande och det finns mycket att se. Den totala boendeytan är 2 200 kvadratmeter och huset har 40 rum och kök. Adressen är, som den alltid varit, Hamngatan 4.

2011 vann Hallwylska museet pris som Årets nydanare på the Collector's Award.

Läs mer om Hallwylska museet